Kaktusblomman

Den här veckan har vi så mycket att läsa att jag tror jag sällan tänker på annat, även när jag inte har näsan i en av böckerna. Just nu är det Pamela eller Dygdens belöning som gäller, vilken handlar om en femtonårig flicka som är mycket vacker och är tjänsteflicka hos en engelsk gentleman. Herrn i fråga försöker febrilt förföra henne, men hon håller hårt på sin dygd (och jag ser liten orsak till att hon skulle göra annat med tanke på hans "förföring" liknar mer antastning). Jag är rätt spänd på vad som kommer hända, för hon har hunnit säga upp sig och blivit kidnappad på vägen hem enligt herrns order efter 150 sidor och det är 400 kvar. Den är rätt lättläst, men Pamela kan vara tröttsam (det är en brevroman, så allting förtäljs genom att hon skriver till sina föräldrar samt mer i dagboksform när hon blivit kidnappad).

Detta är självklart inte allt, utan vi ska även läsa Hercules på 20s. och Prinsessan av Clèves på 220s... Men min största ångest är inför helgen nästa vecka, då jag mer än gärna skulle vilja klona mig i tre. Då är det en oriental workshop som jag gör vad som helst för att kunna gå på, det är helgen då det är meningen att jag ska packa mina saker och flytta till mitt korridorsrum samt är det helgen innan vi ska lämna in hemtentan. Jag är så körd. Grejen är den att jag har missat två workshops tidigare, och jag är allvarlig med min oriental dans vilket betyder att de här helgerna är otroligt värdefulla för mig. Samtidigt vill jag självklart inte snylta på Emmie längre än nödvändigt, eller göra dåligt ifrån mig på hemtentan (och visst känner vi väl alla mig tillräckligt väl för att inte tro att jag kommer kunna skriva på tentan i förtid?). Jag är helt enkelt körd.

Med ett hopp om att jag överlever de här två veckorna,
Kajsa

Förra helgen var det Fashion weekend i Umeå, och då var det lite tillställningar nere på stan. Jag har dock hört att det inte var så bra, och jag och Erika gick inte riktigt på någonting. Vad vi gjorde däremot var att klä upp oss, Erika hade gjort pin curls på mig kvällen innan och hon gjorde frisyr på sig själv, så vi var fina båda två. På bilden till höger ser ni hur jag såg ut. Det fanns även en tävling nämligen, 2000kr får vinnaren för en egen personlig stil. Så det fotades vi för. Från vad vi såg så kanske vi har en chans, Erika förmodligen en bättre chans än jag.

Senare på kvällen var det Lindy Hop Live, vilket var riktigt roligt. Jag dog dock två gånger, men blev återuppliven båda gångerna. Första gången var det när vi dansade Chim Cham. Vi har fått lära oss den på Autentisk Jazz lektionerna, så då var jag ju tvungen att vara med på den. Problemet var bara att tempot var cirka dubbelt så snabbt som vi har haft på lektionerna, så då dog jag. Men, jag lyckades komma till liv igen, och då beordrar Erika Johannes (vår ledare i kursen kan jag tillägga) att dansa med mig. Även då spelade de i högt tempo (det var alltså ett live band), och Johannes förde runt mig tills jag var alldeles snurrig. Johannes är egentligen en tydlig förare, det bara gick så snabbt och hälften av tiden var det helt blankt i mitt huvud för jag visste knappt vad jag gjorde - jag bara följde (hyfsat rätt tror jag dock). Han var glad, och sade "det här var ju kul!", medan han leendes förde in mig på konstiga turer och snurrar. Efter två danser med honom, så dog jag alltså andra gången den kvällen. Jag tror att det var sista dansen för mig den kvällen, och det var nog bra det. Jag hade trevligt när jag bara satt och pratade med folk. Hur som helst, hade jag roligt i lördags och kände mig nöjd med kvällen. (Förutom när en av killarna säger "Ni är rätt lika, du och Erika, ni klär er t.o.m. lika." Jag lånar ju hennes kläder för att dansa i! Hmfp!)

Kramar,
Kajsa

Ja, jag tänkte börja blogga på svenska. Jag har under en tid funderat på det, och nu bestämde jag mig för att göra så. Jag har även tänkt en liten ändring i vad jag skriver om för tillfället, men vi får se hur det blir med det.

Kramar,
Kajsa

The night to yesterday something happened that is the second most terrifying moment in my life so far. I have gone to bed and I hear that it's a party somewhere near me the night before the exam (who place an exam on a Saturday?) but I try to fall asleep anyway. After awhile I hear a pretty loud knock, sounded close and it could be my door. A little spooked I think that maybe someone tought the party was in my apartment or the knock was on the next door's. But then I started hearing other sounds than those from the party. Like the klicking of a pen, the tap running. It's about here I realize how accustomed I've become to having a dog in the house - two dogs that would both most definitely bark if there were something. You see, Emmie and Fenris are out of town and I knew they wouldn't be early home. Plus, Fenris can't stay that quiet. So now I get real scared, because I couldn't say that it was the neighbour anymore. I sit up and see that the lights in the kitchen are on... Someone is in the apartment. I was terrified, but I thought that I can't just lie here and be scared. So I get up and take my cell, I dial 112 (emergency nr) and hold my thumb on the call button. As I peek out of my room I think an impostor wouldn't open the refrigerator. It was Emmie's friend who has an extra key... Emmie told him he could sleep at our place since his parents are in town.

And no-one thought of telling me?! He came half past twelve! Thanks for that one.

Ta-ta

Cactus Flower

I am now officially and proudly a tiger sponsor at World Wildlife Fund.(klicka på tigern ;p)
As London Tipton would say; yeay me! (I wonder if there is something similar with wolves.)

Ta-ta

Cactus Flower

So, the day before yesterday I had a pretty bad experience. My cellphone died (like it usually does) but then it just stayed dead. It's like it tool a final breath and then just let go of life. It's when you loose your cellphone (especially when all you have is your cell) that you realize how addictive you are to it. I felt completely cut off. Well, that is until I got to borrow my flatmate's old cell, but still it didn't feel right.

Luckily, I have fpr some time wanted a new cellphone and I had already chosen the model I wanted. Only one problem - the model in the colour I wanted wasen't available here in Umeå... So, considering I've been distressed with whether I should buy the model in another colour or I should buy another model in the same colour. It turned out though that the phone I wanted was able in Malmö, so we decided that Mom was gonna buy it for me there (with my money of course) and then send it up here.And today it arrived! It's a Samsung S5600 Pink (though my box says Lilac Violet), and I love it. It's modern, it's the right size, it can have music and much else on it. And, above all, it's lilac!

Ta-ta
Cactus Flower

This is my wardrobe. Two shelves are broken, so I have four shelves but only three I can reach without standing on a chair. So it's not like there's much room - let's just say that I'm just waiting for the shelves with clothes to break too... It's not very stable as it is...

This is my little space, my bed is on the right (outside of the picture obviously). I finally got the bookshelf up (with help from Erika >>) and of course it's already full... There is only DVD's on the top shelf, but still - how can I have so many books? I swear I did some serious screening, and left like more than two thirds of my book selection at home. Well, the bottom shelf is only course literature, and the middle is books I think I will need later on in the course. But still, I'm amazed I managed to fill the bookshelf with so little books.

This is Fenris. He looks smaller in the picture (because I took it standing up), but he is a BIG boy. And one of my roomies :). He can be scary, like when he barks right up your face (when he feel the need to tell his owner Emmie that someone is in the apartment). But he can also be cute, even though I'm not sure how he manages that. Fenris is also called the terrorist, because when he is bored he starts to demand attention from us. He comes and bumps his head against you and licks and bites (ouch), just say "hey, come and play with me". Or if you're fixing something to eat, or eat something, it can also say "give me little of that, or preferably all of it".

Like he does here, with his owner Emmie. This is however the nice version, when he's been told to back away. At first he comes with his nose to whatever it is your holding or have on the counter. Emmie is good with him though, she is a dog trainer. She holds courses in agility if I have underdstood it correctly. So he listens to her. Mostly.

But I've got a room of my own at Bostaden! So 1st of Novemeber I'm moving three houses down the street...

Ta-ta

Cactus Flower