Kaktusblomman

Två tillfällen den här senaste månaden har jag lyckats bege mig ut i världen i lite udda utstyrslar. Första gången var när jag skulle hem till min syster och hade nyligen flyttat in i mitt nya rum. Jag skulle hem till henne för att se på film och mysa i soffan, så jag ville inte ta jeansen på mig - därför valde jag mjukisbyxorna istället. Samtidigt så var det regnigt och ruggigt ute, så jag kände mig manad att ta mina nya fina lila fodrade gummistövlar. Så, jag stoppade helt enkelt in mjukisbyxorna i stövlarna vilket resulterade i en stil som lite grann liknade gamla stilen ridbyxor. Ni vet, den där vida varianten nedstoppade i smala ridstövlar? Risken fanns att jag skulle få cykla hem, så jag tog med mig min nya cykelhjälm. Det hade varit nog för mig att bara gå hem till Erika så där, men jag hade bestämt mig för att gå in på ICA på vägen. Jag hade nämligen tröttnat på att duscha utan duschdraperi eller golvskrapa, utan dessa hade jag vatten över hela golvet i badrummet en bra stund efter en dusch. Så, i mina fina stövlar och byxor vandrade jag in på ICA, och stod vid snabbkassan och krånglade med att få ner den nyinköpta skrapan tillsammans med min cykelhjälm i min lilla svart ryggsäck.Den andra gången tänkte jag ens att jag gjorde ett spektakel av mig själv. Jag var hemma hos Erika, hon var iväg på danskurs men senare på kvällen skulle vi fara på Lindy Hop Live, och för första gången på länge så sken solen. Jag pluggade och kände mig sömnig så jag tänkte "varför inte en promenad i solen?". När det är så lite dagsljus så är det viktigt att få en daglig dos av ljus, och dos av solsken är änne bättre bot mot trötthet. Grejen var den att Erika hade gjort pin-curls på mig kvällen innan, och jag hade fortfarande kvar håret i rullarna med Erikas bandana runt huvudet. Men, jag tänkte mer på det än en liten oro för att inte mössan skulle gå över, men det gjorde den. Så, jag klädde på mig, grabbade tag i en rolig bok och började traska runt på gångbanorna omkring Erikas lägenhet. Om man kan läsa och gå samtidigt, varför inte läsa och gå på promenad samtidigt? Jag såg ingen anledning till att titta så dant, och det tog tills att jag beskrev det för Erika som jag insåg lusitgheten med det hela. Ja ja, kul att glädje mina medmänniskor.


Spola till 1:50min för sången.

Någon som firade första advent?

Detta blir en snabbspolning av ett riktigt inlägg. Danshelgerna var fantastiska, även om jag kände att andra dagen på orientalhelgen så hade jag hellre stannat hemma och skrivit på hemtentan. Men, det gick bra ändå, jag lämnade in den en och en halvtimme innan deadline! (Började skriva ca 21.30 dagen innan, blev klar då ca 14.30, och jag jobbade inte hela natten.) Lindyn gick bra, även om jag fortfarande är osäker på åttor... Men men, det kommer. Lindy Hop är inte direkt världens enklaste dans, faktiskt så är det en svår dans.

Jag har flyttat! Jag är helt nöjd med rummet, och korridoren verkar vara riktigt bra. Det är rent och snyggt i köket, alla är trevliga och ingen verkar ha fest hela natten varje helg. Dock, så kan jag inte få min TV att fungera, och dessutom - paus för dramtisk effekt - så har jag inget internet... Just nu är jag hemma hos Erika och snyltar på hennes och hennes mat, men jag känner mig helt klart avklippt från världen.

Och så vill jag avsluta detta med - det snöar!

Kramar,

Kaktusblomman

Den här veckan har vi så mycket att läsa att jag tror jag sällan tänker på annat, även när jag inte har näsan i en av böckerna. Just nu är det Pamela eller Dygdens belöning som gäller, vilken handlar om en femtonårig flicka som är mycket vacker och är tjänsteflicka hos en engelsk gentleman. Herrn i fråga försöker febrilt förföra henne, men hon håller hårt på sin dygd (och jag ser liten orsak till att hon skulle göra annat med tanke på hans "förföring" liknar mer antastning). Jag är rätt spänd på vad som kommer hända, för hon har hunnit säga upp sig och blivit kidnappad på vägen hem enligt herrns order efter 150 sidor och det är 400 kvar. Den är rätt lättläst, men Pamela kan vara tröttsam (det är en brevroman, så allting förtäljs genom att hon skriver till sina föräldrar samt mer i dagboksform när hon blivit kidnappad).

Detta är självklart inte allt, utan vi ska även läsa Hercules på 20s. och Prinsessan av Clèves på 220s... Men min största ångest är inför helgen nästa vecka, då jag mer än gärna skulle vilja klona mig i tre. Då är det en oriental workshop som jag gör vad som helst för att kunna gå på, det är helgen då det är meningen att jag ska packa mina saker och flytta till mitt korridorsrum samt är det helgen innan vi ska lämna in hemtentan. Jag är så körd. Grejen är den att jag har missat två workshops tidigare, och jag är allvarlig med min oriental dans vilket betyder att de här helgerna är otroligt värdefulla för mig. Samtidigt vill jag självklart inte snylta på Emmie längre än nödvändigt, eller göra dåligt ifrån mig på hemtentan (och visst känner vi väl alla mig tillräckligt väl för att inte tro att jag kommer kunna skriva på tentan i förtid?). Jag är helt enkelt körd.

Med ett hopp om att jag överlever de här två veckorna,
Kajsa

Förra helgen var det Fashion weekend i Umeå, och då var det lite tillställningar nere på stan. Jag har dock hört att det inte var så bra, och jag och Erika gick inte riktigt på någonting. Vad vi gjorde däremot var att klä upp oss, Erika hade gjort pin curls på mig kvällen innan och hon gjorde frisyr på sig själv, så vi var fina båda två. På bilden till höger ser ni hur jag såg ut. Det fanns även en tävling nämligen, 2000kr får vinnaren för en egen personlig stil. Så det fotades vi för. Från vad vi såg så kanske vi har en chans, Erika förmodligen en bättre chans än jag.

Senare på kvällen var det Lindy Hop Live, vilket var riktigt roligt. Jag dog dock två gånger, men blev återuppliven båda gångerna. Första gången var det när vi dansade Chim Cham. Vi har fått lära oss den på Autentisk Jazz lektionerna, så då var jag ju tvungen att vara med på den. Problemet var bara att tempot var cirka dubbelt så snabbt som vi har haft på lektionerna, så då dog jag. Men, jag lyckades komma till liv igen, och då beordrar Erika Johannes (vår ledare i kursen kan jag tillägga) att dansa med mig. Även då spelade de i högt tempo (det var alltså ett live band), och Johannes förde runt mig tills jag var alldeles snurrig. Johannes är egentligen en tydlig förare, det bara gick så snabbt och hälften av tiden var det helt blankt i mitt huvud för jag visste knappt vad jag gjorde - jag bara följde (hyfsat rätt tror jag dock). Han var glad, och sade "det här var ju kul!", medan han leendes förde in mig på konstiga turer och snurrar. Efter två danser med honom, så dog jag alltså andra gången den kvällen. Jag tror att det var sista dansen för mig den kvällen, och det var nog bra det. Jag hade trevligt när jag bara satt och pratade med folk. Hur som helst, hade jag roligt i lördags och kände mig nöjd med kvällen. (Förutom när en av killarna säger "Ni är rätt lika, du och Erika, ni klär er t.o.m. lika." Jag lånar ju hennes kläder för att dansa i! Hmfp!)

Kramar,
Kajsa

Ja, jag tänkte börja blogga på svenska. Jag har under en tid funderat på det, och nu bestämde jag mig för att göra så. Jag har även tänkt en liten ändring i vad jag skriver om för tillfället, men vi får se hur det blir med det.

Kramar,
Kajsa

The night to yesterday something happened that is the second most terrifying moment in my life so far. I have gone to bed and I hear that it's a party somewhere near me the night before the exam (who place an exam on a Saturday?) but I try to fall asleep anyway. After awhile I hear a pretty loud knock, sounded close and it could be my door. A little spooked I think that maybe someone tought the party was in my apartment or the knock was on the next door's. But then I started hearing other sounds than those from the party. Like the klicking of a pen, the tap running. It's about here I realize how accustomed I've become to having a dog in the house - two dogs that would both most definitely bark if there were something. You see, Emmie and Fenris are out of town and I knew they wouldn't be early home. Plus, Fenris can't stay that quiet. So now I get real scared, because I couldn't say that it was the neighbour anymore. I sit up and see that the lights in the kitchen are on... Someone is in the apartment. I was terrified, but I thought that I can't just lie here and be scared. So I get up and take my cell, I dial 112 (emergency nr) and hold my thumb on the call button. As I peek out of my room I think an impostor wouldn't open the refrigerator. It was Emmie's friend who has an extra key... Emmie told him he could sleep at our place since his parents are in town.

And no-one thought of telling me?! He came half past twelve! Thanks for that one.

Ta-ta

Cactus Flower

I am now officially and proudly a tiger sponsor at World Wildlife Fund.(klicka på tigern ;p)
As London Tipton would say; yeay me! (I wonder if there is something similar with wolves.)

Ta-ta

Cactus Flower